Håll emot

Jag kommer ifrån en självmordsfamilj. 

Mina barn från två.

Min farmor tog sitt liv och ingenting blev sedan någonsin som det var, eller som det hade kunnat vara, varken för min pappa Å, eller för resten av hans familj. Jag är uppvuxen med en chockskadad, sorgtyngd & stukad son, där en fungerande pappa hade varit betydligt mer användbar. (Han var makalöst smart och han lärde mig massor och var dessutom begåvad & rolig som f*n, men jag kan aldrig sluta tänka på vad han hade blivit om hans mamma inte hade tagit livet av sig.)

Min farmor var utan tvekan gravt deprimerad – som de allra flesta som tar sina liv – men hon tog sitt liv efter att ha förlorat ett barn, ett barn som också hade syskon. Syskon som förlorade två familjemedlemmar, syskon som förlorade både syster och mamma på oanständigt kort tid.

Mina barn har dessutom en liknande släkthistoria på sin pappas sida. Självmord. It runs in the family.

Efterkommande generationer i min familj har inte heller alltid mått bra. Men vi lever i en annan tid. Där psykisk ohälsa uppmärksammas mer. Och absolut inte är lika tabu som för 50 år sedan. Man kan få hjälp när man bryter själen. Som när man bryter benet.

Eller?

Klinisk depression är inget påhitt för uttröttade människor. Det är inte att vara låg, ledsen eller sur. Depression är att inte kunna ta sig ur sängen. Alls. På månader, eller år. Att inte ens kunna tänka sig att vara i ett rum med andra människor. Att inte utan enorma ansträngningar & anpassningar kunna leva som andra gör. Med mycket mera.

Semikolonet, som jag har tatuerat in på min underarm, står för att man betänker livet, döden & verkligheten. Ett memento mori för nutidsmänniskor. Människor som lever ihop med halvtrasiga eller heltrasiga människor. Det betyder, precis som det grammatiska tecknet, att det kommer mera. Att det INTE är slut än. En självmordsprevention. Förhoppningsvis.  

”Keep passing the open windows” & ”This too shall pass” m.fl. är sentenser jag älskar, men jag är kanske lite räddare än ni när jag skriver/säger dem. Kanske till och med mer berättigad. Rent genetiskt. För jag är fortfarande livrädd för att folk i min familj ska dö. Pga genetiken. Pga depressionerna. Så jag säger som min andra pappa, pappa P, som också har lärt mig massor (thank the lord):

Håll emot.

;

Läs mer om project semikolon här.