Musikerhumor

... one of a kind. Och inte sällan plump, göteborgsk och tröttsam. Jag vet detta eftersom jag är uppvuxen med en musikerförälder.

Har genom åren fått höra så mycket kvasihumor förklädd till artisteri att jag nästan inte ens rycker på axlarna åt det längre.

MEN, som Tony Irving brukar säga, härom kvällen levererade modern, som de facto levt i ihop med en musiker, och dessutom arbetat i nöjesbranschen större delen av sitt vuxna liv, denna ljuvliga lilla anekdot. Min dotter fyllde tolv och mamma fick ett skrattanfall och berättade sedan varför tolvåringar i hennes värld alltid leder till samma historia.

Vi kallar den för enkelhetens skull "Tom Vaughn":

Någon gång på 1960- eller -70-talet arbetar mammas gode vän Sten Carlberg, legendarisk gitarrist och kompisitör, som husmusiker på inspelningarna av "Hylands Hörna" eller något sådant program.

En dag har de uttagningar i Idol-stil för barn och unga, och en tjej kommer in med egen musik, det vill säga en LP-skiva som hon vill använda, i stället för studions musiker.

Sten och en annan bandmedlem tar en paus och tittar på medan flickan gör sin grej. De är inte jätteimponerade av musikvalet förstås.

– Taskig platta, säger Sten.
– Tom Vaughn, svarar kollegan.

Sten är rätt förbryllad, känner inte till Tom Vaughn och frågar kollegan efter inspelningen:

– Du, när den där tjejen körde så sa du något om 'Tom Vaughn', vem fan är det?
– Jahaaa, säger kompisen. Jag tyckte du sa: "taskiga pattar", så jag sa: "hon är bara tolv år"!

BRYTER AV MED MUSIK, TACK GODE GUVD
För att ni inte ska dö av chocken nu så ger jag er en liten stunds vila i Sarah Dawn Finers kapabla armar.




PS. Kan fortfarande höra Stens röst i huvudet när han som Gena säger: "Hee, hee heee".

PS 2. Stens förklaring till varför Gena hette Gena var att Genas mamma inte kunde säga S och T. Hon ropade således till sin krokodilunge: KOM GENA- -!

Världens bästa Sten Carlberg.