För mig kommer hon alltid vara den där överjordiska varelsen Sylvia som badade i Fontana di Trevi, i Federico Fellinis film La dolce vita (Det ljuva livet) från 1960, med Marcello Mastroianni som motspelare. Han dog redan 1996.
Anita var en cool kvinna, hon vek sig för ingen och hon höll på sina principer. Hon föreslogs enträget byta namn i början av sin filmkarriär eftersom "Ekberg" skulle vara så svårt att uttala. Anita tyckte inte att det var något att diskutera, eftersom om hon blev känd skulle folk lära sig att uttala det och blev hon inte känd så spelade det ju ingen roll. Anita Ekberg fick en Golden Globe 1956 som bästa nykomling.
Hon var en av de första att göra karriärresan via skönhetstävlingar till filmens värld. Hon var fröken Sverige 1951 och fick åka till USA och delta i Miss Universum-tävlingen. Hon vann inte, men det blev starten på hennes karriär som skådespelare via jobb som nattklubbsvärdinna och modell.
Hon var gift två gånger (med Anthony Steel och Rik Van Nutter – läs mer här ) men hennes stora kärlek var den redan gifte Gianni Agnelli, som hon också hade ett förhållande med under flera år. Hon berättade om det och sitt övriga liv i ett sommarprat 2005.
För mig har hon alltid framstått som en människa som struntade i konventioner och som inte brydde sig om vad andra tyckte att hon borde göra eller vara. Jag hoppas att hon menade vartenda ord när hon en gång sa: "Jag har varken make eller barn, men jag har haft mycket kärlek i mitt liv och har levt intensivt. Jag ångrar ingenting."
För det är ju så man borde leva. Jag fortsätter hålla Anita Ekberg som ett feministiskt föredöme och ett kvinnligt ideal.
Viva Anita.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar