Påsk, som Strindberg sa

Nästa vecka är det påsk. Igen. Den kommer varje år visar det sig. Alla mina storartade planer på att tillbringa påsken i antingen fjällen (sket sig ändå på grund av stugbrist) eller södern fick dock hårt förkastas. Detta på grund av/tack vare stambyte.

På grund av = för att det är svinjobbigt att inte riktigt ha någonstans att vara i nästan två och en halv månad. Damn. Någon som har en övernattningslägenhet?

Tack vare = för att HALLÅ, nya stammar? Nytt badrum? Kakel. Klinkers. I stället för linoleum från 1962? Inte en svår fråga. Fabulous. Har problematiskt nog, enligt byggaren, valt Hammarbygolv. Vit- och grönrutigt klinkersgolv. Tvivlar dock på att en enda hammarbyare kommer över den tröskeln. Så länge jag bor där vill säga. Hur som helst blir det snyggt.

Dagens ilandsproblem
För närvarande brottas jag med valet mellan badkar och duschvägg. Badkar ingår, och kräver mindre trassel. Men det är kanske fräschare med dusch? Fast med badkar kan man både duscha och bada. Dock måste man lösa stänkproblemet med draperi eller så ... Med bara dusch, kan man bara duscha. Hm. Så här håller jag på. Kom gärna med förslag.

Och ja, det blir kakel på väggarna. Fint, tidlöst, högst okomplicerat, vitt, blankt kakel. Hela vägen upp till tak.

Litteraturen
Har just satt i gång Josefine Lindéns "Tiden går så långsamt när man tittar på den". Mycket lovande. Är ännu inte klar med Alex Marwoods "Onda flickor".

Sedan väntar Josefine Klougart. Och Marilyn Monroe. Jag tror att jag kommer att överleva även denna påsk.
Och så är jag ju med i en bokklubb. Det går i och för sig åt helvete kan man säga. Eftersom jag missade första mötet och "Norwegian Wood". Haruki Murakamis, inte Beatles. Men jag kan fortfarande hämta mig. Håll tummarna. Nästa bok i bokklubben är "En halv gul sol" och den ska jag slänga mig över snarast. Eller efter de här andra. Eller ... Äsch, det löser sig.

Kärleken och resten av livet
En av mina bästa vänner ska gifta sig snart. Jag fullkomligen läskpappersabsorberar romantiska planer, ringar, klänningsbilder och så lyssnar jag andäktigt till diskussioner om platsval. Nickar eller rynkar på näsan i takt. Tänk att bröllop alltid gör mig lika förtjust. Älskar kärleksmanifestationen. Oavsett var eller hur. Det är en lyx att få vara så nära att man kan följa planeringen.

Det är andra gången för båda parter, men inte desto mindre allvarligt. Hur man gifter sig kan fortfarande vara viktigt fast det inte är premiär. Dock är jag övertygad om att de här två människorna kommer att vara tillsammans tills döden skiljer dem åt. Oavsett hur de gifter sig.

Nu har jag babblat klart för den här gången.
Åter till arbetet.
Tack för ordet.