Blixtra the Hamster är död. Min dotters andra alldeles egna husdjur har nu lämnat jordelivets hets – sannolikt synnerligen hetsigt om man bokstavligen springer i ett hamsterhjul – och traskat in i de sälla jaktmarkerna.
Jag har ett foto på den avlidna, men den är dessvärre inte så rofylld. Vi skippar den.
I stället tar jag gärna en bild på den här fina boken:
"Adjö, herr Muffin" av Ulf Nilsson & Anna-Clara Tidholm. Har ni inte läst den så gör det.
Passar utmärkt när man har smådjur. Och småbarn. Alltså att läsa om smådjurens liv och död för småbarnen. Inte tvärt om.
Vår Blixtra har levt ett hyfsat långt liv för att vara en hamster. Två och ett halvt år. Enligt dottern, som man får förmoda är påläst, innebär det att Blixtra ska ha uppnått en bra mycket högre ålder än mormor. Relativt sett alltså. Eftersom jag gärna ser att mormor är kvar åtminstone bortåt 20 år till så hoppas jag att hon har rätt.
Vår förra hamster, Hanna Hamster, var förvisso söt och liten, men hade inte alls Blixtras förtjusande personlighet. Hanna Hamster morrade en del och bet både mig och barnen ibland. Blixtra var en mysperson, som uppskattade umgänge med stora händer och gärna kröp in i folks bh:ar vid tillfälle.
Morfar har varit särskilt förtjust i Blixtra. Jag är övertygad om att det var ömsesidigt. När jag fick dödsbudet härom morgonen var det i sms-form med en rapport om att mormor, Lilla J och morfar gemensamt hade läst några ord över den döda – kanske sjöng mormor? Sedan grät morfar.
Givetvis ska vi hålla en regelrätt begravningsceremoni för Blixtra när det värsta har lagt sig. Jag funderar över passande psalmer.
Vår fina Blixtra, jag hoppas du har det bra nu och äter fröstänger så det står härliga till i hamsterhimlen, dricker iskallt vatten och slipper sortera bort sådana där vedervärdiga pellets.
Frid vare med dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar