och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig detsamma mer
Alla har nog läst den här dikten av Alf Henriksson. Den är ofta med i dödsannonser. Fullt förståeligt, eftersom den handlar om det märkligt stora, eller lilla, som sker i våra liv då och då och som påverkar resten av våra liv.
Just det där att det händer saker varje dag som ändrar världen, men i vissa ögonblick bara vet man – nu blir jag aldrig mer densamma. Nu är det en ny tid.
Ibland önskar man att man aldrig behövt se, lära sig, höra eller på annat vis uppleva något eftersom man inser att det inte går att spola tillbaka. Det kan aldrig oses. Oläras. Ohöras. Icke-upplevas.
Ibland vill man vara kvar i stunden för en evighet. Höra orden om och om igen. Känna så där, som man kanske aldrig har gjort förut, en gång till. Flera gånger till. Se den där människan i ögonen som just har sagt de där orden som aldrig kan suddas ut. Och stanna så. Med din blick i en annans. För resten av din tid.
Men det går ju inte. För snart är tvätten klar. Hunden måste ut. Barnen ska till skolan. Du måste till jobbet. Det vanliga.
Men tänk lite på att om du bara stannar upp och känner efter kan du säkert framkalla den där känslan igen. Eller åtminstone ett eko av den. Den där stunden när du visste att från och med nu blir inget längre som det varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar