Måndag. Jag sitter och pusslar lite med jobb, barn, aktiviteter, hämtningar, lämningar, klassfester, hemvist, fritids, middag, tvätt, hamster, hund... och slås av hur alla arbetande mammor jag känner har supportfunktionen Mormor 1.0 installerad i livet. Okej, jag kan väl komma på ett par (på riktigt alltså två) undantag – som då dock har löst sitt femtonspel på annat halvkontroversiellt vis. Mormor 1.0 kallades tidigare mamma 2.0 och var delvis en källa till surhet, uppstötande av moralkakor och snabba överslätande ursäkter. Nu dock en ständig källa till tacksamhet över att man får ihop vardagen.
Tjuvlyssnar på en kollega som talar med sin mamma i telefon om något som barnen vill/tjatar om/ önskar sig och känner igen vartenda ord. Min egen mamma, a.k.a. Supermormen 1.0, har återvänt till vår vardag efter sommaruppehåll i sydland och jag förstår inte hur jag fick ihop det riktigt, innan hon kom hem. Jo, skolan hade inte börjat och inga aktiviteter heller. Inga kompisar var hemma, utan 10-åringen hänvisades till hemvisten, och detta underlättar givetvis. Och 13-åringen var hemma och tog hand om hunden. Allt går att lösa, men det är onekligen enklare med lite hjälp.
LA FAMIGLIA GRANDE
Jag har visserligen en finfin ex-man som är en jättebra pappa, men jag brukar säga att barnen har jag ihop med min mamma. Och faktiskt även med min ex-mans före detta och nuvarande kvinnor. Som tur är är vi goda vänner och de gånger i livet då skiten verkligen slår i den berömda livsfläkten har jag tillsammans med dessa tre kvinnor: min mamma, ex-flickvän Y och nuvarande flickvän C, ändå fått det att gå ihop utan nervösa sammanbrott och besök från socialtjänsten.
För närvarande verkar dock Mormor 1.0 ha långt gångna planer på en hostile take-over av min fina Hund 3.0. Antagligen som någon form av ersättning för lång och trogen morm-tjänst. Även om jag tycker att hon förtjänar allt guld i världen får hon inte min hund. Än.
I veckan ska jag äntligen träffa ex-flickvän Y och nuvarande flickvän C och tillsammans ska vi berömma varandra för ett väl utfört arbete under de senaste femton åren. Tillsammans har vi uppfostrat fyra barn och C jobbar fortfarande på mannen. Med honom går det sämre än med barnen. Vi är nog alla överens om att han dock är ett hopplöst fall. Vi gillar honom ändå. Han skulle vara fullständigt borta utan oss. Häromsistens sa hans syster till mig: ”Det bästa med min bror är att han ordnar så trevliga svägerskor till mig”. Sant. Men det kanske räcker med tre. Tack.
MUSIK NON STOP
För att ni inte ska känna att det här var ett fullständigt slöseri med tid ger jag er den fantastiske Ben L’Oncle Soul. Min senaste kärlek. Tjejlyssnar som en besatt. Fast eftersom jag är tjej kanske man kan säga ”lyssnar” bara. Ben låter som en ung Stevie Wonder och inger ytterligare nytt hopp om riktigt bra musik även från dem som är tio-tolv år yngre än jag. "You know, morons." Halleluja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar