Sarah Dawn FINEST!

Voilà – jag vet hur ni har längtat, jag med – här kommer en ohämmad hyllning till en gigapantiskt bra platta med en gigapantiskt bra sångerska; Sarah Dawn Finer. Jaja, Mauro Scocco har skrivit nästan alla låtarna och jag, som är gammal Mauroist, skulle känna igen hans pianoteknik och arr i vilken svensk nutidssamling som helst. Han är ett geni. I ärlighetens och rättvisans namn har SDF själv varit medkompositör på ett gäng alster och bekräftar det vi redan gissat. Hon är ingen dununge. 

Salem & Ben

Orättvist nog tänker jag hålla min hyllningssång mer riktad åt kvinnor i allmänhet och SDF herself i synnerhet. Även om Salem Al-Fakirs This is who I am var en riktig soultripp i gammal fin stil, så tycker jag inte att hans senare alster tagit mig dit igen. Men missförstå mig inte. Han är ett geni. Och han är ung. Han kommer tillbaka. Han gör till exempel en duett med Sara Dawn Finer här som är fantastisk. 

I samma andetag tänker jag också på den fantastiske Ben L’Oncle Soul som jag tipsade om i förra blogginlägget. Ett geni. Rekommenderas varmt av ett gammalt Motown-fan. Som en korsning av en ung Ray och en ung Stevie. För mig ungefär som champagne & choklad & ostron & råbiff samtidigt. Orgastiskt bra.

Back to the ladies

Jag föll aldrig riktigt för Veronica Maggios ljusa popsoul, eller Robyns soulförsök. CajsaLisa Ejemyr bidrog med tänkvärda inlägg på 1990-talet. Men sedan då? Jag vet inte vad det är som gör att vi i Sverige inte kan få fram riktigt bra soulplattor. Beats me. Lisa Nilsson gjorde några tappra försök till lite mer aggressiv soul innan hon till sist slog igenom med vis-soul-popen i Himlen runt hörnet. Även där stod Mauro Scocco som upphovsman. Geniet. Här vill jag dock skjuta in att Lisa Nilsson sannolikt är den bästa svenska sångerskan som finns. Och hennes vandringar genom musikgenrerna har bara gjort henne starkare. Hon kör utan vidare både Cornelis Vreeswijk-visor och Cesária Évoria-bossa novor. Med den äran. Hon är ett geni.

Back to Sarah

Denna fantastiska lilla människa som gjort både det ena och det andra, ni minns säkert hennes båda Melodifestival-hittar, senast I’m moving on & för några år sedan den ljuvliga I remember love. Även finfina julplattan Winterland frångick det vanliga Bing Crosby-träsket och bjöd på låtar från både Prince & Joni Mitchell. Passade bra. 

Et finalmente

Det Sarah Dawn Finer nu har uppnåt med plattan Sanningen kommer om natten är inte bara en vitaminspruta till den lätt avsomnade genren blue-eyed soul, populariserad av exempelvis Dusty Springfield, utan faktiskt ordentlig vuxensoul – ett fint paket till oss Stockholmare. Som alla kan lyssna på, oavsett geografisk tillhörighet. Slick, rolig, smart och bra. Märk väl duetten med Nääk. Fin Stockholmspoesi. Och det som förvånar mig är snarast att jag blir förvånad, för Mauro brukar ju göra hittar och Sarah sjunger som få – ändå blev jag överraskad av hur bra det är. Nu hoppas jag förstås att det här inte är en one-shot, utan början på något fantastiskt. Svensk soul moving on. Hehe. Naturligtvis bör ni inte missa denna gåva till alla öron som Sarah är. Jag säger så här, faller ni inte nu så kommer ni ändå att göra det så småningom. Hon är ett geni.