Världen är grå

Men inte jag. Jag är rosa. I sinnet alltså. Något måste man ju hålla på med.
I morse sa knubbsälen att jag inte skulle väcka henne utan låta henne vara: "Jag har semester".

Själv har jag redan börjat använda mig av affirmationen "snart är jag på stranden". Denna upprepas dagligen ca 30 ggr. Jag ser den långa stranden, vågorna som sköljer in och dem jag älskar mest som leker där. Gott vin, fisig mat och många skratt. I mars åker vi. Thank God.

Vad hände med Sverige? Det där landet som var vitt och kallt på vintern och grönt och... ja, kallt på sommaren? Nu känns allt som en enda lång, grå, sammanhängande årstid. Ständigt sju plus och grådaskigt. En vän berättade en historia om en kille som var ute med sin drygt ettårige son i vagn häromdagen, när solen plötsligt bröt sig ut ur molnmassan. Ettåringen pekade mot solen och sade förbryllat: "Pappa, vad är det?" True story, people.

Let's be careful out there.