Söndagshund

Drabbas alla av söndagsblues, eller är det bara jag? Efter en mkt blöt afton i fredags känns det fortfarande som om jag har missat nåt.
Hela familjen har för övrigt haft värsta festhelgen - själv kom jag hemslirandes kl. 03 i fredags (lördags?) och har knappt hämtat mig. 1 & 2 hämtade jag i stan nyss och de har partajat i dagarna två.
Jag har hunnit träffa de kära (tjocka) vänninorna, och de underbara (smala) väninnorna och annat löst folk. Allt är som förr. Nästan samma folk i dörren och bakom bardisken som för tio år sen också. Quite shocking I may say.

Nu längtar jag efter knubbig småsäl och gosig groda. Kommande vecka är full av nästan för mycket jobb och aktiviteter och tack gode gud för herr dagisfröken K, som lagar mat åt oss! Halleluja är bara förnamnet.
Som tur är, är det ljusare nu. Livet känns redan lättare. Otroligt att det funkar varje vår.
Fast det blir väl vinter om ett par dagar igen... Freaky February.
Krama varandra i trafiken.