Livet är hårt och det värsta är att jag visste redan innan vilka förutsättningarna var. Ändå lurar/ bedövar/förtrollar jag mig själv till att tro att det ska kunna ändras. Från början visste jag att vi inte ville samma saker, ändå har jag inte förrän nu förstått att det fortfarande är så.
Ka-tjing. Poletten trillade ner. Dumhuvud.
Ja visst - det gör ont.
Men det gör fan ondare att lura sig själv än att bli heartbroken.
Läxor, läxor, läxor.
Undrar när jag har lärt mig färdigt.
Sommar, tack. Asap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar