Kaos är granne med Gud

Lilla livet. Och stora livet. Det här två turas om att mötas varje dag. För varje dag måste jag ta beslut som ger resultat antingen på en gång och gäller en stund, eller en dag, eller kanske en vecka. Eller så ger besluten resultat om tio år. Eller resultat som ska hålla i tio år, eller tjugo.

Allt det här håller folk på med hela tiden utan att tänka på det så mycket. Ingen funderar ju över vilken dag för tio år sedan det var som de köpte den där lampan, eller valde den färgen på gardinen. Förhoppningsvis funderar vi lite mer noggrant på andra typer av beslut som till exempel hur det kommer sig att man väljer bil, partner eller hundras. Förhoppningsvis alltså.

Om tio år ser mitt liv helt annorlunda ut jämfört med i dag. Ditt också. Kanske ser våra liv helt annorlunda ut redan om fem år, eller om ett halvår. Ingen vet. Man kan planera tills man är blå, men ändå inte vara helt säker på att bo kvar i samma hus.

Hösten brukar ge upphov till spontana planeringsryck. Jag planerar för februari redan i september. Sedan släpper jag allt när ljuset kommer tillbaka. Och kör lite från vecka till vecka. I maj är jag oftast helt oplanerad igen. Andas ut. Andas överhuvudtaget. I ljus.

Kaos är inte bara granne med Gud, utan även med mig. Försöker undvika ögonkontakt i trapphuset.  Tills jag vet ungefär om besluten hör till nutid eller framtid. Fast jag vet ju aldrig helt säkert. Ibland är det både och.