Hello there, musiclovers...

Sedan jag skrev sist har hela världen förändrats. Mina dagars upphov, som han gärna kallade sig, det vill säga min pappa, har gått vidare till den öppna scenen i himlen. Sitter nu och röker cigarr med the Head of Light Entertainment in the Sky.

Pappa var musiker och underhållare och underhöll inte bara sin publik utan även oss i familjen. En stor man, med stor & knasig humor och ett stort ego, har gått ur tiden. Även hans hjärta var stort, om än något ömtåligt visade det sig.

Som liten var jag ofta med på Rockfolkets spelningar och åkte även turnébuss då och då. Idolerna Burken och Rock-Ragge var för mig pappas jobbarkompisar. Nu är de alla borta.

För den som vill läsa mer om männen som numera underhåller på annan ort finns en minnesblogg uppbyggd av pappas samlade klippböcker. Pappa "ekorre" sparade på allt. Och nu är vi glada för det eftersom det är ett stycke samtidshistoria som vi kan dela med oss av. Jag vill minnas att Rockfolket ganska länge innehade någon sorts publikrekord i folkparkerna. Stod sig ända tills Carola kom och förstörde statistiken tror jag.
Pappas minnesblogg

Jag önskar att jag hade hittat på det där med the Head of Light Entertainment in the Sky, men det gjorde John Cleese. Han använde det i sitt tal till kompisen Graham Chapman som dog alltför tidigt. John Cleeses tal till Graham Chapman ser du här. Jag kommer troligen inte våga säga "fuck" på pappas begravning, men jag vet att han skulle uppskatta om jag åtminstone tänkte det, så det kommer jag att göra. Allt vad tygen håller.

Jag avslutar också med Leif "Smoke Rings" Andersons odödliga citat, så ofta använt här tidigare, men det har väl aldrig passat bättre än nu:

Thank you, and good night.