Vänstermoderat? Går det?

Kära ni,
i dag har det blåst hård storm på Twitter rörande en krönika av Bengt Ohlsson i DN. Han diskuterar, enligt många lite väl långrandigt, det faktum att man i medie/kulturStockholm förväntas ha politisk vänsteråsikt. 
Hur han sedan argumenterar är nästan det som debatterats flitigast på Twittan, men jag bryr mig inte så mycket om det. Jag tycker nämligen att sakfrågan är mycket intressant. För visst har han en poäng? 


Jag och en av min bästisar, båda arbetslösa i ovan nämnda bransch, har raljerat grovt över det faktum att Kulturarbetsförmedlingen naturligtvis ligger på Söder. Vi har skojat hårt om att vi måste tjacka näverkont, näbbstövlar, African Arthalsband och Gudrun Sjödénkoftor innan vi ska dit. 
För sådana är ju handläggare på 1) Söder, 2) Kulturarbetsförmedlingen. Att min handläggare har högklackade skor, svart kavaj och snygga slingor i vällagt hår, pratar vi sedan inte om. Lika mycket. 


Så här håller vi alla på, nej, försök inte. Alla har små vardagsfördomar och hitte-på-tankar om allt och alla. Det är dessutom något helt naturligt. Vi ska försöka föreställa oss hur nästa ögonblick kan te sig, det ingår i överlevnadsstrategin. Stenåldersnivå alltså. Men de allra flesta, jag inkluderad, vet att spindlar inte kommer att döda mig, svarta människor inte dansar bättre än vita, att tandläkaren inte kommer att döda mig, att alla finnar inte har kniv, att flyga inte kommer att döda mig och så vidare. Det är när de där fördomarna tillåts ta överhanden som det blir fel, farligt och i värsta fall normskapande. 


Nåväl, ungefär lika självklart är det att vänstern tänker och agerar med hjärtat, och högern tänker och agerar med plånboken. Det finns inga gråzoner. 
I den här uppdelningen ingår att kulturarbetare har hjärtat till vänster. Annars kanske de inte är sanna kulturarbetare. Inga riktiga konstnärer. Inga riktiga konstnärer är entreprenörer, vilket är ett fult ord för egenföretagare. Fy så borgerligt. 
För att kunna skapa, måste man lida. Lider gör man inte på Östermalm. Alla som bor där är nämligen rika, friska och lyckliga högermänniskor som gamat åt sig sin lycka på andras bekostnad. 
Medan de som bor på Söder är bohemiska vänsterhipsters, med taskig inställning, ekonomi och hälsa. Allt beroende på att de lidit för konsten. Rödvinskommunisterna lider på Söder och vittvinshögern frodas på Östermalm. 


Eller? Kan det vara något mer komplicerat?
Winston Churchill sa: "Om man inte är vänster när man är ung har man inget hjärta, om man inte är höger när man är gammal har man ingen hjärna."
Det är naturligtvis en praktisk sanning, och för många en naturlig utveckling, att vara fattig och kämpande när man är ung, men etablerad och något mer nöjd när man är äldre. Men är det så enkelt? Jag vete fan. 
Många har glidit en smula högerut på skalan när de börjat tjäna pengar. Det är skönt att slippa söka bidrag, tjata på tillfälliga arbetsgivare och äta pasta sju dagar i veckan. 
Jag tycker att de flesta är rätt modesta i sina utsvävningar när de tjänar mera pengar. Ingen köper guldgiraffer till vardagsrummet. De ser till att de bor bra och att de närmaste har det bra. 
Jag vet dock ingen som blivit rik och bott kvar i skjulet. Och inte gjort några förändringar. För folk vill ha det bättre. Alla vill ha det bättre - och det är där problemen börjar. Eftersom även miljonärer vill ha det bättre. 


Man kan koka ner det till att vi har röstat oss till den här tillvaron. Men nej. Vi har röstat på människor som tycker samma som vi i vissa fall, och helt annorlunda i andra fall. Och därför får vi inte som vi vill när vi röstar. Förhoppningsvis kan man ändå rösta på dem som tycker mest som man gör själv. 
Och inte som en dam jag känner (så symboliskt född i Ådalen på 1930-talet) sluta rösta för att ingen tycker tillräckligt i närheten längre. Jag förstår henne mycket väl. Hon är väl inte politikernas främsta målgrupp. Men varför är hon inte det? Och vem är det i så fall? Du? Jag? 


För mig är ideologierna också döda, sedan länge. Ändå framhärdar folk i stora block, fast ingen längre tycker saker i stora block. Vi plockar lite här och lite där. Hur går vi vidare?