I dag är den grymma dagen före pappas begravning. Jag har en svart klump i magen. Vet att hur vidrigt det än känns i dag, så kommer morgondagen slå ut det fullständigt.
Så jag gjorde vad jag brukar göra när allt känns outhärdligt - ett blandband. Nej, jag menar en spellista.
Lyssna gärna om ni vill. Den är oerhört personlig och privat, så ni kommer säkert gilla den. Enligt principen det som är botten i mig är också botten i andra (citat Ekelöf).
Sorgemusik - voilà.
Och gör ni inte det så är det bara för att ni är vilseförda (citat mormor Ethel). Eller för att ni alla är idioter (citat pappa Åke). Mest sannolikt är dock att allt detta är värdsliga saker som inte en människa fäster sig vid om 100 år och då är det ju ändå som det ska. För då finns inte vi heller.
En klok människa skrev till mig en gång:
"... Nu börjar uppbyggnadsfasen till resten av livets alla skiften. Tänk på det när du deppar nån gång. På nåt sätt verkar det som om det alltid [understruket!] ordnar sig, konstigt nog."
Jag tar dessa ord till mitt hjärta och håller dem hårt, hårt. Jag vet ju att det är rätt.
Buona sera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar