Ja ja, det VAR ju fint i juli

Man kan ju inte få allt. Tydligen. Har vi pratat om det här förut? Jag tror att man får det man behöver ibland. Alltså, ingen behöver ju cancer - det är inte så jag menar. Men ibland händer det där osannolika att det faktiskt blir som man har hoppats/önskat/bett. Jag var helt övertygad om att det här skulle bli en kanonsommar. Sommaren 2010 skulle spöa isvintern 2009/2010 med hästlängder. Och jo... Jo, jag tycker det har gått ganska bra hittills.

Och: det är mycket augusti kvar, people.

I morgon simskola, måndag morgon, otidning och morgonstress. Allt som en vanlig måndag har, fast ångesten tar slut mycket fortare. Men i morgon är min sista måndag i frihet på länge. Minns väl min skrift om när jag skulle sluta på tidningen och hade tre månaders "semester" framför mig. Så fort gick det. Schwischt.

Flytten är inte klar ännu heller. Det är så sjukt mycket saker kvar i det före detta hemmet att jag i dag vid kontroll fick svårt att andas. Bajs. Massor som ska loppas bort, massor som ska slängas och åter massor som jag tydligen förväntas ta med till mitt nya hem. Neeeej. Det som är så minimalistiskt och fint. Not. Hehe.

Varje gång jag tycker mig har fått undan tillräckliga mängder för att det ska börja kännas lite färdigt, lite hemlikt, så hämtar jag flera lådor och bygger på med sakångest. Vem var det som sa att om du äger för många saker blir det till sist sakerna som äger dig? Klok människa.

I bid you farewell.

Måste fixa brödet!

/Bagerskan