Nya tider

Kära bloggfans, alla tre, 

jag ber om ursäkt för att jag inte har skrivit på sistone. 

Jag har börjat nytt jobb och jag har tagit hand om efterdyningarna av något så trivialt som att jag har skrivit en novell. 

Denna kan läsas på Kapitel 1. Och gärna betygsättas och kommenteras för de hugade. 

Jag vill än en gång poängtera att det rör sig om en novell - fiktion. Inte verklighet. Jag har fått en del påtryckningar om att det är för likt verkliga situationer, men jag hävdar min konstnärliga frihet. Ta det för vad det är. Litteratur.  Och den dag man börjar tänka sig för innan man ska uttrycka sig, då har man censurerat sig  själv, eller låtit andra censurera en. 

(Tyvärr är det så att bara för att kommentarerna har kommit, tänker jag på vad jag skriver. I stället för att låta orden flöda. Förhoppningsvis går det över.) 

Själv skulle jag aldrig drömma om att kommentera folks kreativitet, men det är ju jag. Och det är ju tur att jag är så oerhört god och storsint. Och helt utan självdistans och ironisk insikt. Vilken tur! 

Var fan vore man utan sarkasmer? 

I helvetets fjärde krets, no doubt.

Man kan bara var den man är, försöker man vara någon annan ljuger man för sig själv och lever ett förljuget liv. Det håller ett tag, men fallet blir så hårt och smärtan mycket stor. 

Jag försöker undvika smärta och därför försöker jag vara ärlig, även om det inte på något vis är smärtfritt alla gånger. Det ska gudarna veta. Och människorna, människorna. Herregud. 

Gud vare med er, själv hinner jag inte.

(Sten Carlberg)