...bortsett från folk inom familjen då, får man nästan säga
att jag har haft med den här mannen:
Robert Downey Jr.
I know. Man vill äta honom.
Efter år av knarkande och annat dumt
har han nu dessutom lugnat ner sig och fått ordning på karriären.
(Oscar för Chaplin på 1980-talet)
Under hans knarkarår såg jag honom live en gång i Lausanne. (Där alla knarkar som dårar.)
Jag höll på att inte komma därifrån. Han är magisk, även när han är hög som en sattellit.
Ville bara belysa honom lite.
För dem som tror att jag inte har nån man.
Ha. Han är kanske lite långt borta (Los Angeles, CA, USA),
men det har varit han och jag så länge nu, att jag börjar vänja mig.
A Dieu
/mrs Downey
2 kommentarer:
Jag vill äta Daniel Craig. I löv. Härom natten var vi i södra France. Fråga mig inte vad vi gjorde där, men wonderbar var det. In my dreams...
Skicka en kommentar