En turk, en sekreterare och en ... eh, Bellman?

Hemma hos oss råder just nu ett tidsbegränsat lugn. Turken sover i en fåtölj, sekreteraren gör inte mycket nytta - hon trynar i soffan - och jag är lite stillsamt tacksam för att internetet äntligen funkar igen. Så sjukt frustrerande och trassligt i veckor, nästan månader och nu, som i ett trollslag, problem solved. Ettor och nollor forsar fram som om inget någonsin hade stått i deras väg.

Strax kommer lugnet brytas av herr kattis, turken, som kommer att informera om att han vill UT och jag får inte fråga vart han ska (han går till stallet). Strax därpå kommer fröken hundis, sekreteraren, att komma till köket och titta uppfordrande och något plågat på mig för att jag ska förstå att det är dags att ge henne mat. Middag brukar serveras kl. 18, men som alla vet måste man provtrycka om ens människor kan klockan fortfarande, så då släpar man sig ut till köket en timme före utsatt tid med påtalad uppfordrande min. Sedan går man stött och lägger sig igen. Med ryggen mot. Och suckar djupt och ljudligt. Som man ju gör när svältdöden ligger på lur.

Bild från i helgen när de låg nästan tätt intill ...

Men det där med internet. Som en outtröttlig idiot har jag försökt få tag i kundtjänst, som givetvis enbart har kontorstidsöppet. Händer någonsin något trassligt mellan kl. 8 och 17? Kylskåp går sönder, tvättmaskiner och datorer lägger ner, internet trasslar - på kontorstid? Jag är skeptisk. Men när vi inte kunde ringa eller mejla eller där leverantörens icke-förträffliga felsökningsverktyg i inloggat läge "inte kan hantera detta" funkade kors i taket chattfunktionen oväntat bra. Och allt som behövdes var en omstart av routern. Efter att vi legat på glid ner mot ett internetlöst helvete i evigheters evighet ploppade lösningen upp och gick som ett mycket litet digitalt tåg. Nu är allt bra. Håll i dig, denna tingens ordning, tack.