Väldigt strax före valborg har jag också äran att fylla 40 år. Känns fantastiskt. Och osannolikt. Jag var ju 20 alldeles nyss...
Fördelen är att jag är smartare, snyggare, roligare och coolare som 40-åring än som 20-åring. Jag var smalare som 20-åring, men då hade jag inga barn. Jag var fattigare som 20-åring, men då brydde jag mig inte. Jag var okunnigare som 20-åring, men trodde att jag visste allt. Nu vet jag att jag inte har en aning om nästan någonting, och glädjer mig åt att jag har många, många år på mig att läsa in det jag trodde jag kunde som 20-åring.
På 20 år har jag lärt mig så mycket som jag inte ville lära mig, så mycket jag inte behövde lära mig och oändligt mycket som jag både ville och behövde lära mig.
Livet är en skola och förhoppningsvis lär du dig något i livets alla faser. Det bästa i livet är - inte helt obekant - gratis. I mitt fall är det, i nämnd ordning; mina barn, min familj och mina vänner. Jag är VANSINNIGT bortskämd med friska och kloka människor. En och annan dåre håller jag också nära mitt hjärta.
Jag har lyssnat BARA på Chicago i över en vecka. Det är oerhört hälsosamt för själen. Om ni vill höra på min lista, så var så goda. Det är värsta nostalgitrippen. Tydligen behövs sådana ibland.
Och jag tittar på den här underbara bilden och påminns om att så här såg folk ut när jag var liten. Alla bilder från mina första år i livet, där vuxna är med, är fulla av folk i rutiga skjortor, manchesterbrallor, v-jeans, virkade västar, snickarbrallor och kepsar.
Är inte Bill Champlin ascool? Rödrutig skjorta & skägg i mitten. Peter Cetera, vid hunden, har väldigt långt hår här och det är inte lika fluffigt som under hans 80-tal. Minns gärna Cher-duetterna... Eller gör inte det, förresten. Hehe.
Puss & kram. Peace & love.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar