Tadaaa!

Som avancerad hobbyantropolog är givetvis ett av mina största intressen att iaktta folk. Alla vet ni att det finns olika typer av människor och att de beter sig på olika sätt. Inga konstigheter. Men varför de gör som de gör och är som de är är jätteintressant, tycker jag.

Tänker därför nu inleda en serie betraktelser över några av mina favoritobjekt. Det rör sig dels om folk jag känner och som representerar en kategori, dels om folk jag inte känner. Ibland är folk helt egna kategorier, som de alltså är alldeles ensamma i.

En tadaa-människa gör entré
När en tadaa-människa gör entré tittar alla närvarande dit. Tadaa-människor är sådana, ni känner säkert minst en, som ger uttrycket "göra entré" sin rätta betydelse. De kan vara långa, korta, fula, snygga, elaka, goda, whatever. Men det de har gemensamt är en lyskraft som tycks komma inifrån (jag VET- klichéartat, men true).
Oavsett vad man hyser för känslor till dem kan man helt enkelt inte undgå dem. Jag har stått på en fullpackad Stockholmskrog när Mikael Persbrandt kom in och upplevde då till min förvåning hur hela lokalen blev tyst. Han tecknade åt bartendern (när kan man någonsin göra det om man inte har absolut uppmärksamhet), beställde en öl, som han mer eller mindre svepte vid bardisken och lämnade kort därpå stället. Sorlet steg och allt återgick till det normala.

Vi och de
I min värld är tadaa-människor som är omedvetna om sin lyskraft är ofta de roligaste, och mest intressanta objekten att iakttaga. Persbrandt i all ära, men han förväntar sig säkerligen någon form av reaktion när han går ut på offentliga platser. Han är dessutom professionell skådespelare och torde veta hur man effektivast gör entré. Och inte.

Nej, jag menar de människor som får oss andra att känna oss lite småförälskade, nöjda, sedda och tagna på allvar, om än för en kort minut. De som likt Nelson Mandela medför en naturlig respekt som man inte behöver prata om. Den bara finns där som en skön kudde att luta sig emot.
Sedan finns det förstås också de som tar mycket plats på ett roligt sätt. De pratar mycket, skrattar mycket och det är inte lätt att få en syl i vädret. Men de ger också mycket kraft och glädje och oftast kan man avbryta och skjuta in saker efter ett tag.

På kalas med en tadaa-människa
Ingen fest är komplett utan en tadaa-människa. Och inga tadaa-människor har någonsin placerats vid andra tadaa-människor på kalas - förutsatt att värden/värdinnan känner gästerna förstås. Det brukar vara så att tadaa-människan placeras vid de tystlåtna, blyga och kanske rent av, trista. Det här utgör dock sällan ett större problem för tadaa-människan, med förbehåll att det är en riktig tadaa-människa, och inte en falsk*. Tadaa-människan är ofta en mer receptiv individ än man tror och scannar medgästerna snabbt för en bild av vad man kan skoja om, vad och vilka man kan prata med vem om, samt vad som inte går för sig. Tadaa-människor är sällan plumpa. Uppfattas de ändå så, finns ofta en poäng med detta.

Tadaa-människan är den för vilken du berättar ditt livs innersta hemligheter utan att ha tänkt någonsin yppa ett ord om det tidigare. Tadaa-människan är den som stolt och högljutt berättar för alla i sällskapet om dina framgångar, dem du generat själv talar tyst om. Tadaa-människan frågar för att hon/han vill veta, inte för att sätta dit dig. Tadaa-människan lyssnar tålmodigt till utdragna historier som ingen annan orkar höra och levererar sedan ett problemlösningsorienterat svar. Tadaa-människan vet precis när det räcker och då byter hon/han smidigt ämne.

Over and out
Den medvetna tadaa-människan gör entré, men försvinner tyst. "My work here is done," tänker han/hon och försvinner ut genom bakdörren för att söka upp andra kalas som har fastnat på låg växel, och för att prata upp andra små blygisar som aldrig mer blir som de var.

Tänk efter nu, visst känner du en tadaa-människa? Vårda denna vänskap. Den kan rädda dig på flera sätt än ett.

Be good.

*Falsk tadaa-människa
Kan deppa ihop totalt då och då och är verkligen inget man kan lita på i sociala sammanhang. När de är roliga är de veritabla skrattfester. När de är deppiga däremot, eller sura, kan de dra ner den mest jovialiske i förfallet.