Livets under

När folk dör, likväl som när folk föds, lever man lite närmare livet. Lite närmare det som är viktigt. Ens innersta drömmar, längtor och målsättningar kan plötsligt realiseras snabbare än man hade tänkt sig, för att man från ingenstans förstår att det är NU livet är.
Inte sedan.
Jag är kanske död sedan, då när jag hade tänkt ta tag i "det där".

Livet är för kort för att dricka dåliga viner, vända kärleken ryggen och umgås med folk som man får ont i magen av.
Behöver du bita dig i läppen ett par gånger innan du ringer det där samtalet? Ring inte. Eller ring, fast ring för sista gången. Var tydlig.

Talar du om för dem du verkligen älskar att det är just dem du älskar och att ditt liv skulle vara fattigt utan dem? Om inte, gör det oftare.



Tänk dig att du får veta att du har femtio-sextio år kvar att leva och på ungefär vilka premisser det gäller. Hur skulle du göra då? Vilka skulle du tillbringa din tid med? Vem vill du lösa korsord med om 29 år? Vem vill du vakna bredvid om två år? Vem vill du ska hälsa på dig på hemmet om femtio år?

Just det, ja - allt det här vet du ju redan. Eller hur?

Om du visste exakt hur ditt liv skulle te sig under hela den här tiden vore du ett unikum. Men lite vet du ju. Du är mellan 35 och 45 år gammal. Du har mellan femtio och sextio år kvar på jorden. Du har säkert barn, jobb och en fullt fungerande vardag. Men jobbar du med det du vill? Lever du med den du älskar mest? Eller är det bara under-tiden-lösningar? Förhoppningsvis är barnen dem du älskar mest, men de lånar du bara. Om X antal år vill de bo för sig själva.

Jag vet för egen del att jag har haft en del under-tiden-lösningar. Både gällande arbete, kärlek och bostad. Dessa är några av huvudtemana i livet, får man väl påstå. Nu är plötsligt boendet förhandlingsbart och jag finner att även andra instanser, som jag trott varit mer eller mindre fasta, också är förhandlingsbara.

Som vanligt är jag säker på att allt i slutändan blir bra. Men jag ser framför mig hur en och annan sten först måste vändas på och att både stora och små kan komma att bli uppslitna ur fasta spår, ledsna och förvirrade. Vi talar till exempel om att två människor som hela sina liv har bott i hus och haft tillgång till trädgård, nu plötsligt ställs inför möjligheten att bo i en lägenhet.

Människor är fantastiska. De vänjer sig vid allt.
Allt man vänjer sig vid är dock inte bra att vänja sig vid. Detta eftersom man även vänjer sig vid det som inte är bra.

Jag tänker inte längre vänja mig vid det som inte är bra för mig. I stället tänker jag se till att jag och dem jag bryr mig om får det allra bästa.

Ljus & kärlek