Ja, jo, det är... fast... men i alla fall... eller...tja... kanske ändå. Jo. Eller nää.

Jag kan inte nog poängtera huru jag avsky rektorns informationsmöte i aulan. Som egentligen är en matsal. Med scen, icke att förglömma, men dock ej en aula. JAG har varit i aulor. Till exempel den GroSSe på universitetet. That's an AULA, babe. 

Rektorn, som det inte är nåt fel, på missförstå mig inte, talar i drygt en halvtimme om sånt vi 

a) redan vet

b) inte bryr oss om (för det mesta av skäl under a))

c) på det mest fantastiskt enkla sätt kan få reda på via andra kanaler

Således uppfattar jag denna informationskväll som ett måste, nån form av åthutning, eller uppmaning eller nåt annat otrevligt,  nåt tvingande. Fy.

Men för att gottgöra alla mina onda tankar och för att inte GUD ska bli så arg på mig gick jag med i förtroenderådet. Eller, nej, det gjorde jag inte alls det. Jo, jag gick med i förtroenderådet, men inte på ovan nämnda premiss. Jag gick med för att rektorn, som det inte är nåt fel på, missförstå mig inte, råkade nämna att förtroenderådet är ett beslutande organ. 

Ett Beslutande Organ. 

För att citera (lite halvdant, förlåt, minns inte exakt) en av Jonas Gardells trötta förortsmorsor: Min plats som suppleant i Hem och Skolaföreningen ska ingen ta ifrån mig!

It takes one of every kind.

Pusspåkram

(visst är det bra: puss på kram - extra gott)