In the strangest of weathers...

Gotska västkusten i solnedgång.

...är det inte utan att man knappt fattar att den här bilden togs för mindre än två veckor sedan. Mysteriöst. Jag har nyss kommit hem från en fantastisk Gotlandsvecka och en vidrig Gotlandsvecka. Den senare kom just sist. Alltså har man sådär-minnen med sig hem. Hm. Boven i dramat var naturligtvis vädret. Vi hade förhållandevis trevligt ändå, med tornerspel och Villa Villerkullor och Vattenländer. Jag och mamsen tyckte väl att Vattenland var så där, men vi fick öva upp vår kändisspotting: Sofia Wistam och Tomas Bodström. Med barn. Och på båten hem såg vi Lennart Bodström. Generationer av socialdemokratiska ministrar.

Saker som gör det vidriga mindre vidrigt:

H undrade om detta innebär att man får massage av jävligt gamla människor. Mohahahaaa.

Sedan har vi den här:

"... och här till höger har vi Alexander Bard."

Nej, förlåt. Men ibland undrar jag om de vet hur roliga deras skyltar är för oss stackars på äktheter svältfödda fastlänningar? Jag vet att de för det mesta måste ha kombinationssysselsättning för att överhuvudtaget gå runt, men... Hallå.
En gammal favorit, som jag inte vet om den finns kvar är: "Köttbod & kafé". Jamen då tar jag en latte och ett par revbensspjäll.

Räkan och och blodigeln (f.d. Prinsen och lammet - notera gärna hur hans smeknamn inleds med stor bokstav) har icke-betett sig på olika mystiska vis. Sista halvtimmen på Kneippbyn var ingen picknick och resulterade i att den lilla Antikrist blev hotad med pedofiler. Sådär ur pedogogisk synvinkel - oerhört effektivt ur tortyrisk, illasinnad mammasynvinkel.

Nu skiner solen - måste ut!
Lämnar er med världens sötaste fötter; Antikrists.