Sid & Sally är här

I går kom de senaste nytillskotten i familjen - Sid & Sally. Ja, hittills är det bara jag som kallar dem det, men jag tyckte det passade.

Ett tredje syskon klarade sig tyvärr inte och har redan sprungit upp till de sälla jaktmarkerna där den fått förklara för Skrutten "vems jävla skitunge" den är... Fast då kom Sigge, lite mer valprutinerad, och la sin stora prickiga tass runt änglahundvalpen och sa: "Kom med mig. Jag vet var farfar har gömt godisarna." Sakta struttade de iväg mot soluppgången, för i hundhimlen kan man strutta även om man är nyfödd. Skrutten fnös föraktfullt.

Sid & Sally äter mest hela tiden. De är rosa på tassarna och nosarna, och icke att förglömma - på de ljuvliga magarna. De luktar precis om alla andra bebisar. Fantastiskt.

Lisa är trött som bara den. Så fort hon har lagt sig något så när bekvämt börjar en av valparna pipa lite uppfordrande och då måste hon kolla att allt är som det ska. Suck. Flås. Flämt. Stön.

Oh, ljuva sömn, vart tog du vägen?

Livet har gått vidare. Igen.

Livet är stort!

Fast Sid & Sally är inte så stora.

Kärlek!