Blå, blå himlar och hav. Och silverfiskar och fjärilslarver.

...det är fest med stillheten som gäst.
Vilken dag! 18 grader och sol. Äntligen. Ljuset i slutet av tunneln. På så många sätt! Jag är nog lite allergisk. Not, men vill gärna.

Just nu tittar jag ut genom fönstret på minimonstret som sitter i rabatten och har lyft på en av stenarna som omgärdar den. Där under bor gråsuggor, myror och andra flerbeningar som just nu är min dotters största intresse. Vi gick från mask - förra veckan när det var blött och maskigt - till kryp.

"Mamma, i dag blev jag vän med två gråsuggor och en fjärilslarv."
Paus. Djupt andetag.
"Den dog. Och då blev jag ledsen för jag ville ha en fjäril till husdjur."

Jag, modern, försökte förklara att det sällan blir bra med vilda djur i flerfamiljshus, men hon vände och vred på det.
"Men den kunde ju bo i ett akvarium, med lock på. Eller en kartong, bara."

Jag vill ju på intet vis avvisa min dotters vänner från hennes hem, men någonstans måste jag dra gränsen. Och är de inte människor... Ja, då får de inte komma in. Jo, om de är katter eller hundar.
Myror, gråsugggor, spindlar och silverfiskar har vi ju redan här inne och jag känner att det räcker på något sätt.
Eller är jag töntig?
Jag kan sätta hur mycket som helst på att hon snart kommer och frågar om några av hennes kompisar får bo här i huset.
Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej!

Peace.